Oavgjort på Borås Arena
Ömsom vin, ömsom vatten skulle man kunna sammanfatta Hans Eklunds tränardebut med. Spelmässigt finns det fortfarande mycket att önska av HIF-laget, men ser man till det positiva var kämparandan tillbaka.
Inför matchen konstaterade Hans Eklund att spelarnas prestationer under en längre tid hamnat i skymundan av den turbulens som rått kring Peter Swärdh. Med Swärdh borta var det nu dags för spelarna att åter hamna i blickfånget. En uppgift man tog på allvar i rätt så exakt tio minuter, för sen tog Elfsborg över första halvlek totalt. Det var en intensiv inledning som bjöds på Borås Arena. Inom loppet av fem minuter hade det vaskats fram tre riktigt farliga målchanser. En för HIF och två för Elfsborg. HIFs chans dök upp redan efter en dryg minut då Imad Khalili fick en underbar crossboll från Andreas Dahl. Tyvärr gick skottet utanför och prestationen var rätt signifikativ för Khalilis prestation i dag. Han har haft bättre dagar på jobbet för att uttrycka det milt.
Elfsborg dominerade alltså första halvlek och visade upp ett passningsspel som HIF bara kunde drömma om. Med ett varierat passningsspel kombinerat med korta och långa löpningar slet man sönder HIFs mittfält. För att försöka bryta mönstret visade Eklund prov på aktiv coachning när han flyttade ner McDonald Mariga till mittfältet från sin anfallsposition. Upp på topp förflyttades Imad Khalili medan Eldin Karisik flyttades ut på vänsterkanten. Experimentet Mariga/Karekezi på topp såg intressant ut på pappret, men det kan krasst konstateras att ett HIF-mittfält utan Mariga inte är mycket att hänga i granen. Kombinationen Karisik/Dahl väger helt enkelt för lätt.
Den småtrevliga första halvleken vanns klart på poäng av Elfsborg. Elfsborg stod för kvaliteten medan HIF fick koncentrera sig på försvar och kontringar. Något ordnat anfallsspel fanns det inte att orda om. Något som även Hans Eklund kunde konstatera i paus.
-Vi såg ut som yra höns. Spelarna måste tuffa till sig för där fanns inget själförtroende alls offensivt.
I andra halvlek gaskade HIF upp sig rejält. Man valde att ligga betydligt närmre sina motståndare och vann betydligt fler dueller än i första halvleken. I 49e minuten skapade HIF sin dittills bästa chans när Mariga får på ett hårt skott, efter en fin framspelning av Babis Stefanidis, som Johan Wiland har stora problem med att parera.
Efter en timmes spel får Imad Khalili stiga åt sidan till förmån för Gustaf Andersson. Just Andersson står i 77e minuten för HIFs andra (och sista) riktigt farliga målchans. Andersson får på högerkanten kontroll på en fin djupledsboll från Andreas Dahl, vänder in snett inåt bakåt i straffområdet och får iväg ett bra skott som Wiland stöter ut till Olivier Karekezi. Tyvärr blir Karekezis vinkel för snäv och han skjuter returen i burgaveln.
Andra halvlek var betydligt tätare än första. HIF kämpar för en gång skull som ett lag och ska ha heder för att man lyckades ta sig tillbaka in i matchen. Det oavgjorda resultatet får anses som någorlunda rättvist då lagen ägde var sin halvlek. Närmast att dra längsta strået var dock Elfsborg, som på övertid fick se en hörna rensas bort på mållinjen av Gustaf Andersson.
-Det var en svängig match. Elfsborg har lite vassare chanser men vi visar upp en bra fightinginställning, konstaterar Hans Eklund.
Värt att notera i övrigt är att vi fick se en allsvensk debutant. Eklund valde i 86e minuten att sätta in U-lagsspelaren Tobias Holmqvist. En spelare som vi förmodligen kommer att få se betydligt mer av i framtiden, även om dagens inhopp var lite för kort för att bedöma. Eklund kommenterar sitt val av Holmqvist så här:
- Att sätta in Holmqvist var något av en chansning. Men har man lite tur kommer han rätt och gör ett mål.
Inför dagens match var HIF allsvenskans sämsta bortalag med endast en insamlad poäng. Sämst är man fortfarande. Man delar den föga smickrande sistaplatsen tillsammans med tabelljumbon Örgryte. Två ynka poäng på bortaplan är ett extremt dåligt resultat efter fem spelade bortamatcher. Bot och bättring efter VM-uppehållet är ett måste om inte positionen i botten ska bli konstant. Det finns dom som vill poängtera att avståndet upp till en Royal League plats endast är fem poäng, trots den mediokra starten. Det är väl i och för sig riktigt. Men då är det även på sin plats att belysa att det bara är tre poäng ner till kvalplatsen. Rätt ska vara rätt.
